onsdag 27 juni 2012

På min öde ö

På min öde ö 

Dagens låt: Vårens första dag - Laleh 




 Indierock och svenska sommarclassics spelar i högtalarna, spelar inte dånar. Hippiestämningen är på topp i skärgården där svenskanationalismen egentligen skulle regerat. Tyvärr, du får vänta till nästa år. I sommar firar vi hela världen. Grattis vänner, ni lever fortfarande. Måtte vi bara klara oss genom hösten också, genom the förväntade apocalypse. Eller är det sant att indianerna har märkt att de läst profetiorna fel och nu kommit att flytta fram jordens undergång några år? "Låt mig vara, låt mig vara, lite till" tänker jag. En hinduinspirerad dagbok och en filosofisk bok om en världsvan, lögn-begåvad vagabond har blivit mina bästa vänner. De och så musiken så klart, medan jag längtar så att döden är nära efter the truely sophisticated voyage à la Los Estados Unidos. Kan ni förstå? Jag ska resa till drömmarnas land USA efter fyrahundra år av desperata cravings. Vilken välsignelse, Livet är bra underbart ibland

2 kommentarer:

  1. Din blogg är jätte fin. Jag blir så glad av att läsa den för det lyser så mycket Bella av det så jag sitter här och ler stort. Du skriver jätte bra och lite irrigt men ändå med poäng och vackert är det precis som du. Från din vän Edel.

    SvaraRadera
  2. Haha, tack Edel min vän. Jag läste inlägget igen och förstod knappt hälften, även då jag kommer ihåg min tankegång under skrivandet - och då så klart var mitt prat solklart, inget krångel alls.

    SvaraRadera