Ballad om vintern - Veronica Maggio

Där barnet ska vara som tryggast. 

Good Cop - Bad Cop leken förlorar sitt sting.
Och taggar växer ut i stället.
Jag är medlare, domare, översättare och underdog.
Men jag känner mig mest som väggblomman.

Bortskämd och bortspolad 

Justus Savolainen

Han lämnade oss igår. En sekund försvann och Justus försvann från oss med den sekunden. Fast han är inte helt borta. Det kommer han aldrig att vara. 

Om honom kan man skriva vackra ord hur länge som helst. 

En trygg glädjespridare och talangfull vän. Det var han, 

bland mycket annat.

Mina tankar och tårar står med familjen Savolainen, även fast det är så jobbigt att säga och ännu jobbigare att höra. 

Saknar dig vännen, i all sorg. 

photo: unknown

Little House Of Savages - The Walkmen

Ont i huvudet. 

Osmakfulla ord ekar och skriker och själen is trying to breakfree.

Min egen sfär är tunn på syre och snart kanske jag ligger där på golvet och kippar efter andan. 

Jag har varit där förut och färgerna är inte lika starka där som här. 

"Alla väggar kryper närmare och närmare och du vet"

Så mycket skapas genom musik. Känslor, upplevelser, tankar. 

Så mycket som präglar din existens och din verklighet. 

Därför drar jag ur hörlurarna ibland och lyssnar på tystheten runt omkring

Många gånger skriks skriken i mitt huvud och inte utanför

Tystnad är också ett plåster. Precis som det kan bli ett sår

    

   

  

pictures by: surpriseices.tumblr.com

P.S. I Love You - John Powell

(förstårdu?)

Du vet känslan när man går på moln, eller skuttar eller svävar?

Jag är inte riktigt där just nu. 

Men jag ligger inte på golvet kippandes efter andan heller.

Jag är någonstans in between. 

Någonstans mellan de fluffiga täckena och det 

seasonally kalla taket. 

Någonstans i bilderna ovan. Borttappad. 

Fast utsikten är så vacker så I don't mind. 

Så ska jag tänka för resten av livet. 

Hitta guldkornen och låta dem smycka vårt hjärta, 

det är det bästa vi kan göra. 

Turn to White - She and Him 

Fysiskt på riktigt skriver jag tjatande på en pm i nationalekonomisk historia. 

Men vi alla vet, speciellt jag att jag egentligen står där i bilden. En väldigt älskad syn. 

Om jag ska vara ärlig tror jag inte att jag är en så driftig person. 

Någon här i världen måste ju njuta av alla guldklimpar som gör livet vackert att leva. 

Dock kommer inget gratis. 

Alla kämpar för vad de vill ha och för vad de vill slippa. Vi kämpar för oss själva och är vi välsignade nog har vi någon annan människa att kämpa för. 

Kärlek är en gåva min vänner, ta den aldrig för givet. 

Inte ens livet är för givet. 

photo: unknown

Lovin' Out Of Nothin' - Ebott Lundberg

Jag lever som lyxigast när jag är sjuk. 

Jag kan inte låta bli att njuta. 

Till och med säsongens första slask och den tunga dimman som hängde över staden som blöt disktrasa fick mig att stor le. 

Jag sov och vaknade och mina fyra timmar innan kl 11 var ett töcken. Sedan klädde jag på mig min bästa flanellskjorta, mina londonkängor och trippade iväg till Stadsteatern med en bulle mitt på huvudet. 

Som sagt. 

Jag känner mig levande när jag är sjuk. 

Jag pratade med garderoben och tittade på alla miljöhjärtan på företagskonvention. Sedan tog vi kapporna och mötte upp Pappa för att äta japanskt runt hörnet. 

Nu flyr jag från allt viktigt jag ska skriva och trivs i the Velvet Underground.

photo: surpriseices.tumblr.com

The Cure - To Wish Impossible Things

Jag skriver pro memorias om konflikten(-erna)på Filippinerna och en om outsourcing den här veckan medan jag vaknade upp till lingering illamående, hurting kropp. 

Men det betyder också att jag har tid att sitta i min skönaste vita vinter tröja och lyssna på musik.

Och skriva.En massa skit.Om jag ska va helt ärlig.

Men också lyssna på musik som jag inte gjort. 

Känns fel att lyssna på riktig musik när jag mest bara lyssnar om samma christmas platta från -96. Men den är underbar. 

Under bilden tänkte jag skriva 

"Men Without Hats - Safety Dance" 

eller 

"A Boy and His Kite - Cover Your Tracks" 

den finns med på min i sorg lista.

Nu började Benjamin Francis Leftwick spela sin Pictures.

Då tänker jag på bara en.

Sappy och sentimental. 

Den Svenska Björnstammen - Svalkar Vinden

"Svalkar vinden - skiner solen - ser du något bakom molnen, känner du lyckan genom sorgen - jag hör inget mer än dina tankar" 

Jag drömde en sådan där babe-dröm som faller likt guld glitter över hjärtat och målar läpparna leende röda. 

Vart den kom ifrån vet jag inte, men om den skulle hälsa på igen skulle jag följa med den tillbaka. 

I samma bil - Bo Kaspers Orkester

Det är jul och jag vill känna stämningen värma mig från hjärtat ut till fingerspetsarna. Men. Det gör den inte. 

Jag varvar jul sånger och stämmövningar inför alla konserter som komma skall med svensk sommar, av någon orsak känns jordgubbar närmare än pepparkakor. 

VI sitter i samma bil, vi sitter i samma bil. Tusen år och tusen mil. Vi sitter i samma bil.

Det snurrar runt i mitt huvud och jag undrar vem som sjunger

photo by: unknown

Stunder jag saknar - Karakou

Inspirationen har torkat sin sista tår och det är trött tomt och torrt nu. 

Vart tog du vägen min vän?

photo by @chrisjrod

Cowboys & Dinosaures - Salem Al Fakir

I mitt huvud ikväll.

Noiserock i Japan - Markus Krunegård

Den låten tänker jag på idag. 

I min iverlösa strävan efter guldstunder att förgylla min annars stressmålade vardag. 

Jag saknar att känna branden i musklerna, elden i själen och glöden i ögat. Inget mer stillestånd i gråskalor. 

Hur får man orken tillbaka? 

Det ska jag fråga Håkan när jag ser honom 21 december. Där min vän, där har jag mitt ljus. 

I 21 december. 

EN BABBEL-LÖS BLOGG

Min tumblr

Morgonmelodi

Morgonmelodi

En höst morgon i ljusa toner.


Lyssna på spellistan här:

Morgonmelodi

Michicant 

Jag tycker exceptionellt mycket om den här dagen. I min rutiga vinröda luke-skjorta (som egentligen är Chris') tittar jag ner på smålockiga hår, som vittnar om dagens två barnflätor och regnet som öser ner utanför mitt fönster. Jag slänger en blick mot det rosa sagoslottet, ståtligt sträcker det sig över trädtopparna. Alla lektioner hade vi i gamla delen där fönstren är höga och människorna mysiga. Bon Iver spelar i mina öron hela långa dagen så att den kändes kort. Han är så perfekt när man inte mår väldigt dåligt. Då är han så fin. Han är en hel värld i mitt mind.

Det är svårt ibland när man har så mycket saker man vill säga men inte någon att säga dem till.




.

Vi är Guds segrande armé

I Wien.

I överväldigande hetta och fuktig luft packade vi åter in oss i bussarna som nu blivit våra tillfälliga hem och vände våra nosar in mot staden Wien. Under molnlös himmel och i 40 grader sight-såg vi och med trippande/ släpande steg förflyttade vi 108 unga oss längs staden gator. Förbi countless allér och välutsmyckade fasader.
När vi svettats och tittat tilräckligt tumlade vi in i bussarna och for till den kyrka som förblev hemmet för kvällens gudtjänst.

Efter en halv timme av sömn och svag svett i kyrksalen satte vi igång med kvällsarbetet.
Det var första och enda gången på hela resan jag inte sjöng i kören.
Jag kände att det var något jag inte skulle göra just ikväll.
Jag visste inte varför.

Under kvällens gång hade vi en stund för förbön och jag bad för/med två tjejer. Om styrka mest. Jg hade också fått förbön innan jag gick tillbaka och ställde mig på min plats längst fram.
Plötslig kände jag ett moln av innerlig kärlek, glädje, frid och tacksamhet börja växa starkt, snabbt men mjukt inom mig. Tårar började rulla ned för mina kinder, läpparna drog till mitt livs bredaste leende och stannade där.

Den kvällen hände mycket fantastiskt, styrkta själar, mirakulösa helanden, förlåtna synder.
Jag visste att Jesus hade gått igenom rummet och inte lämnat någon utan Hans beröring.

Jag har aldrig känt Guds närvaro så starkt förut. I hela mitt liv. Och jag har varit både kristen och troende länge.
Hela det gångna året har jag bett om bekräftelse och kämpat för att övertyga mig om Guds existens. Men jag hade inte funnit något hållbart svar. Men Gud är inte ett logiskt svar på våra hjärnors frågor om systemet.

1 Kor 2:5
Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft. 

Härdan efter bygger min tro på Guds kraft.

Ibland händer det att Gud talar med en klar stämma, eller med ett språk du förstår. Ibland händer det att Guds närvaro upplevs på ett påtagligt sätt. Men enligt min erfarenhet är det inte alltid så. Ibland är det blotta märket av att Gud kom dig nära, eller märket av Guds kärlek till dig, som sätter prägek på våra liv, sompåverkar våra tankar eller hjälper os till goda handlingar.
Guds plan för oss är alla skapade lika individuella och unika som våra personligheter.

Han har gjort allting nytt


Han har gjort allting nytt.
En ny hjälp har jag fått.
Förut såg jag bara skönhet i den tunna, smala genen.
Det drog mig djupt neråt.

Nu ser jag ingen skillnad.
Kurvig, rak, bred, lång, smal, kort, blond, brunett eller däremellan - alla är lika vackra.
Den ena lika kärleksfullt skapad som den andra.
Gud skapar med sina ögon, efter sin perfektion.
Inte efter världens trångsynta ideal.

The Great Gatsby

Löst ihopryckta nedtryckta meningar från ett uppskakat hjärta ett dimmigt sinne

Jag vill sätta ett kön på för att göra det personliga pronomen för namnet mer personligt.

 För filmen var extremt personlig.

Var den bästa, den fulla betydelsen av bästa, filmen jag har sett. 

Med chans att låta klyschig för andra har sagt det före mig, så måste jag säga att det man nästan inte ens kan kalla det film, snarare ett konstverk. 

Den är magisk

Men det är sorgligt, för till och med "magic" är ett för litet utryck. 

The Great Gatsby svämmar över. 

Allt var vackert och magiskt.

Leonardo var vacker och vänlig och strålande och känslosam och 

kraftfull och skräckslagen och mörk och fantastisk och konstnärlig. 

Hans leende var det första jag smälte för. 

"One of those rare smiles with a quality of eternal reassurance in it".

Berättelsen såklart, boken jag älskar hoppas jag, hur de filmade, allt var glitter 

och vackert, allt var sorg och försök till glädje och förväntansfull glädje

 och förundrad glädje och riktig djupgående glädje. 

Men Jay Gatsby var en komplicerad man, hans liv började med en livlig själv rik på drömmar, full av tro men tom på pengar och slutade 

full av pengar, men sliten själ och tom på hopp. 

Han var lycklig och förtvivlad, han hade ett barns fantasi och en erfaren mans övertalningsförmåga. 

Den lättaste att övertala var sig själv, sen lyckades han övertala alla andra i sin panik. 

På gott och ont. 

Nick Carraway såg sanning och visste inte hur han skulle handla rätt, men med sin starka moral handlade han i kärlek. Alltid. Och han var också vacker. Lika vacker som jag vill tro att Tobey Maguire är. Hans och Leonardo DiCaprios ansikten är av samma sort, den bästa sorten. 

Den vänliga sorten. 

Ljus, färg, lagom magiskt drömland och verkliga anknytningar. 

Musiken var en stor anknytning till verkligheten.

 Lana Del Rey är drottningen. Men på det sättet känns hennes storslagenhet på så lågt avstånd och svårt att relatera till, men hon hjälpte mig relatera till filmen. 

Hon ledde våra händer till varandra, så att vi fick ta dem innan allt var över. 

Jag visste att det skulle ske. De berättade vad som skulle hända mellan raderna. Folk säger inte exakt vad de menar för ord har olika betydelser och man vill använda så lite ord som möjligt. När det ljöd skrämdes jag så att jag satte i halsen. Och fick krångla för att inte hosta mellan de få, stora tårarna som sakta letade sin väg ner för mina kinder medan vi skådade honom

 flyta under vatten ytan. 

Det älskar jag med vattnet. Kontrasterna. 

Över vattenytan kan det storma, men under är det alltid lugnt. Fridfullt. 

En kärlekshistoria, ett liv, ett fenomen, en relation, billions of känslor och en gnista slocknade där och då. Ur hat och hämnd. 

Nick Carraway förstod jag. 

Jag kände att jag förstod livets vikt påsett annat sätt. 

Varför vi lever med allt utan en tro eller vetskap om varför.

När musiken ljöd och efter texterna var nära, precis i slutet. Kändes det som ibland, när världen tynar på, det blir blek eller den blir suddig och man känner sig ensam. Fast bra och dåligt. Det ända man ser var tankarna, minnena som flödade. Åh, känslosamt. Väldigt. Komplicerat. Och vackert. Väldigt vackert. Obeskrivligt, som du kanske märker av dessa alldeles för virriga tankar. Den absolut bästa, mest konstnärlig kärleken jag har upplevt. Det är mest rätt.

 The Great Gatsby var en upplevelse inte bara en film. 

Förlåt för eventuell irriterande klyschighet. 

Lalalalallalalaaa

I'm so happy you are gone, you are gone that makes me happy.
I've been waiting for so long, I thought this day would never come
When I could wave and say good bye

-haha, man skrattar så mycket för det är så komiskt-kul-taskigt.
men när det är på riktigt är det riktig sorg. fast lite komiskt också

I'm so happy, do you know why?
Do you know what makes me happy?
A whole days is going bye without a single thought of you and I can smile cos you're not near



- Salem Al Fakir

We are the screwed-up-heads 

generation

he

Falling, falling 

I am calling, calling when I'm drowning, drowning

Ett tips: 

Från mig till dig,

man to man, woman to man, woman to woman

from my face to his face

Lyssna på Sommar med Daniel Adams-Ray i Sommar med P1.

Finns på spotify och på internet, även kallat no-media. Promise. 

Länk till spotify finns gömt i tomrummet på andra sidan kolonet : Sommar med Daniel Adams-Ray

Våren är trött. Alla säger att vid våren kommer världen till liv. 

Jag lever på hösten och gå i ide för stund när våren kommer. 

Idag somnade jag i skolan 2 gånger på 5 timmar, jag skyller på medicinen och försöker att inte ine hur patetiskt det är. 

Typ allt är upp till dig själv. 

Stay positive

En människa som lever med ett missvisande och negativt schema kommer att få det svårt i många olika situationer och försöka att kompensera det med olika strategier. Tyvärr är det just dessa strategier som ofta leder till själva problemen. Personer som upplever sig som värdelösa kan till exempel försöka att kompensera detta med att arbeta överdrivet mycket för att försöka öka sitt värde. De kan också börja undvika andra människor eftersom de tror att ingen tycker om dem.

- Förberedelse inför psykologiprov

Talking about whatever

taggad

Det är inför Europaresan imorgon och jag är så lycklig, till och med taggad, som känns som ett NG begrepp för där är alla taggade jämt. Och det är härligt att se. Precis som det var härligt att se alla vänner på Livets Ord med deras breda leenden och glittrande ögon som var taggade tillsammans inför Europaresan medan vi fick smaka på wien.

Till sommaren är alla glada och hela katte tar studenten och vännerna på katte som tar studenten är glada och längtar till frihet och inte så nervösa inför framtiden som jag skulle ha varit, verkar det som, jag har faktiskt inte frågat dem än. Det ska jag göra.
Jag längtar till 31 maj då Chris tar studenten och alla kommer vara fint och vi har den bästa bilden till hans skylt och Frida ska ha firande tillsammans med honom så henne ska jag fira med och det kommer vara så roligt.

Jag är så taggad.

Försök inte vara upptagen med tusen saker, njut av en sak

Min lägenhet är ff och om jag hade varit mer tonåring hade jag haft fest med krök och hela skolan hade kommit och jag hade inte känt dem och livet hade spårat.
Jag tar advantage av situationen på andra sätt. Hemliga sätt. Hemliga hemligheter var hennes. Och Mauritz. Där jobbar en surfare numera. En svensk sådan. Med blont axelhår och blå ögon. Om jag hade  varit annorlunda hade han beskrivits annorlunda, som den väldigt snyggsnälla kille han var och jag hade älskat håkan bråkans du kan gå din egen väg men det gör jag inte. förlåt. eller nej förresten. jag ångrar ingenting.

Nu är det sommar och livet är fest och klassen festar och alla grillar och jag somnar kl 3 varje natt för då stänger flustret och druckna skrikiga, svettiga, förvirrat glada pojkar och flickor snubblar mot bussen medan brisen smeker dem i ansiktet och låter flickornas klänningar dansa runt benen.

9onde maj var hennes födelsedag. Min Sofie's födelsedag. Den vackraste av alla dagar.

Jag skrattar åt hennes trumpna min när hon dissas, hennes rebelliska, pressade skratt när hon gjort något förbjudet och hennes nöjda min när jag håller med eller ger henne god mat. Jag förundras över hennes graciösa livsstil, hennes tacksamhet, hennes vackra ansiktsdrag och att hon för varje dag blir mer och mer intressant, hennes åsikter och hennes makt att föra folk tillsammans. Jag förundras över att jag aldrig kan vara arg på henne längre än tolv minuter. Oskyldig men djärv, det är Sofie mest ofta.  

En dag ska jag finna din kärlek och den ska vara fin och jag ska veta vad jag ska göra av den. Vi ska le som alla andra och prata som ingen annan. Och vi ska se och vi ska förstå. Hemligheter ska skapas. Nya uttryck ska myntas och nya paradis ska upptäckas. I vått och i torrt och i nöd och i sorg och i lycka. Vi ska leva överallt och ingenstans. Och vi ska veta att vi lever och känna oss levande.

Det är fest på stan. Igen. Whohoo..

Fast lite kul ishockeykörs gubbar från flustret, mysigt att somna till.

Skrattretande.

That's me today. 

Yesterday was different. Tomorrow is too.

Varför jag nästan aldrig skriver om mina vänner är för att jag är rädd att jag inte ska fånga deras kärlek rätt, egenskaper, personlighet, saligheter, jag är lite rädd att jag ska slå huvudet i väggen snarare än på spiken. Jag vill inte döda mer hjärnceller. Jag tror att jag behöver dem. You can't afford to lose anymore of them,  sa Rebecca till Hamiltons kompis. Jag kände mig som kompisen. 

Men bilder tar jag gärna, för de säger mer än tusen ord och vissa tror att bilder inte kan ljuga.

På stan går alla i par. Därför går jag med musik i öronen.

För jag är kär i låten och inte pojkvännen.   

Yet änywäy.

SLEEPLESS DREAMER 

Nu är den min egen. Min egen värld. Charlie's röst genomsyrar och jag tycker om det. Den är fin och jag förstår. För de sa att jag var en wallflower. Familjens wallflower. Problemets wallflower. Det är lycka att det kan vara vackert också. 

Jag måste anpassa musiken rätt, för jag vill inte rubba balansen. 

Balansen som håller oss levande. 

"I know there are people who say all these things don't happen and there are people who forget what it''s like to be 16 when they turn 17 and this will all be stories someday and our pictures will become old photographs. We will all become somebody's mom and dad but right now we are not stories. This is happening.
 I'm here and I'm looking at her and she's so beautiful. 

I can see it.

This one moment, when you know you're not a sad story, you're alive and you stand up and see the light of the buildings and everything that makes you wonder and you're listening to that song and drive with the people you love most in this world.

And in this moment, I swear

we are infinite"

- Charlie

Nu gifter sig den bästa killen med den bästa tjejen för han var sjuk och de älskade varann och jag grät glädje. Och allt var indiskt och färggrannt i CA.

Jag är så konstig mest hela tiden. Hela världen är konstig och jag vill vara ensam. Sen inte, och sen igen.
Jag tittar på tjej-serier och lever vicariously through them sådär fult. Sen fick jag vet att den bästa killen har leukemi och kommer dö inom de kommande 4 åren, och det var därför han var så fri när han egentligen var ansvarfull. Det var vackert för han var fin och peace men sorgligt för att han kommer att förlora sitt liv och jag har kvar mitt. Och jag blev ledsen för att jag slänger bort mitt liv. Sen inte, och sen igen.

Min syster reste till Istanbul över dagen på sin date. 

Vad hände med dinner-and-a-movie?

Vi pratar om hur man är ett awkward tredje hjul med par. It's getting väldigt roligt

Idag var stress och kaos. Och awkward.

Okey, bye!

Att bli kysst av dimma

Nextopia

I Martin Röshammars artikel Se upp – vad som helst kan hända (Göteborgs-Posten 2008-11-11) intervjuas författaren Micael Dahlén med fokus på framtiden, och dagens förväntningssamhälle Nextopia. Här lever vi för vad som ska hända och inte för vad som händer. Framtiden är mer verklig för oss än själva nuet. Och att ”drömma” har fått en helt ny betydelse.

Det finns många delar av våra liv som denna ideologi rör. Det kan till exempel vara olika relationer, jobbet, miljön eller skolan. Många elever, mig själv inkluderad, studerar inte längre bara för att släcka kunskapstörsten utan istället för att man är väl medveten om att dessa betyg kan öppna många dörrar och innebära efterlängtade möjligheter längre fram. Våra hela liv cirkulerar runt vad som komma skall och inte vad som händer. Men en fråga jag ställer mig är att om allt hela tiden handlar om framtiden, kommer vi någonsin att lägga märke till det vi redan har åstadkommit? Det vi jobbar för idag kommer vi inte njuta av imorgon. För likt idag kommer vi att jobba för framtiden imorgon, den enda skillnaden är att agendans innehåll består av andra uppgifter.

Men om tiden ständigt tickar framåt, naturen ständigt förökar sig och om våra celler ständigt förnyar sig, vad säger då att våra ständiga kliv mot utveckling är negativa? Förväntningarna på framtiden gör att vi fortsätter att kämpa och inte lägger oss ned så fort vi kommer i underläge. Det negativa som då går att uppmärksamma är att vi tappar nutiden. ”Människor som är lyckliga lever i nuet.” säger Dahlén i den tidigare nämnda artikeln. I vår förälskelse för förändring och förväntad förbättring blickar vi konstant uppåt, utåt och framåt utan att, i många fall, se vem vi går in i på vägen. Vi lever, men vi ”känner inte livet i oss”, som farbror Nilsson i Astrid Lindgrens Madicken skulle ha sagt. 

Lycka kan vara allt från dröm kvinnan eller mannen till dröm jobbet, den rätta bostaden eller den efterlängtade märkesväskan. ”Djup glädje” är inte längre lyckans enda synonym. Nu har listan förlängts till goda resultat, framgång, karriär och så vidare. Att hitta sig själv, sin plats i världen och uppleva livet är vad vi vill. Men i det förväntningssamhälle vi idag lever i och i den omtalade och gemensamma jakten på lycka är det lätt att förblindas av den perfektion som kanske väntar i framtiden och de vardagliga sysslor vi måste ta itu med i nuet. Vi tappar bort de små enkla saligheterna vardagen bär. Man ser inte längre det magiska i världen eller med världen utan tror att skönhet och magi endast går att finna i framtiden, där ingen ännu varit.

Flaggan på slotten är mest saga i hela uppsala. Slottet blir ett fairy-tale slott med den i solnedgången. Helt magic, I tell you.

Jag skrattade lite och tänkte efter. Det där är jag

Det var fint och det förstod mig. vi blev vänner och vi tycker om varandra