My hearts whisper

My heart's whisper Jag är ingen poet. "Clearly.." Tänker du.
Poesi just, har aldrig varit något jag älskar eller bryr mig om. Men ibland kommer man över dikter eller texter som är riktigt capturing. Ord som omfamnar skälen, som slukar upp de irriga tankarna och som lämnar dig förstummad. Antingen var det något riktigt vackert, eller något riktigt klokt.
 Min favorit dikt, som alltid lämnar mig mållös är skriven av E.E. Cummings och den heter I Carry Your Heart. Den är antagligen en av hans största och mest omtalade, så jag är väl inte unik i min tanke att den à dikt är fenomenal. Läs den nedan;

 I carry your heart with me 
I carry it in my heart  I am never without it 
Anywhere I go you go, my dear; 
and whatever is done by only me is your doing, my darling 
I fear no fate for you are my fate, my sweet 
I want no world for beautiful you are my world, my true 
and it’s you are whatever a moon has always meant and whatever a sun will always sing is you 
here is the deepest secret nobody knows 
here is the root of the root and the bud of the bud and the sky of the sky of a tree called life; 
which grows higher than soul can hope or mind can hide and this is the wonder that’s keeping the stars apart 
I carry your heart I carry it in my heart

You.

You. I don't want a song. I don't want a shell. I don't want the wrong. I don't want the yell. I don't need something fantastic. I don't need something blue. I don't need something drastic. But what I need is you.

New York City Life

New York City Life Just nu sitter vi i barsalongen på vår hotell i New York och filosoferar med lite tilltugg till tankarna. Jazz och klassisk musik spelas omlott i högtalarna och ute skiner sol från den ljuva blå himlen. 32 grader och omväxlande molnighet, vackert väder idag! Påstår en äldre herre i höghatt, ja sannerligen! Svarar jag tillbaka med ett leende. Är detta en dröm? Tänker jag. Så nyper jag mig i armen, nej det var det inte. Bestämmer jag. Idag ska vi ut i denna stad, denna dröm, denna värld så annorlunda från vårt hem vi känner, idag ska vi ut på ett nytt äventyr i detta stora äventyr kallat New York. Denna stad är överväldigande! Bilder lovar jag ut, när jag är tillbaka i Sverige och har en dator med möjligheter istället för en iPhone, då kommer de finnas för dina ögon. From New York, with love

Let me out, Let me run

Let me out, Let me run

Om jag hade modet hade jag försvunnit.
Då hade jag lyssnat på Jonathan Johansson och tvingat honom ut, tagit honom någon annanstans.
Hade jag haft sällskap, äkta sällskap - då hade jag sprungit ut, iväg. Då hade jag rymt.
Nu sitter jag i detta mörka rum, i denna mjuka säng, med världens musik som tränger sig på, med ett bittert tack vare mitt öppna fönster. Utan sällskap, om jag skulle rymma utan sällskap skulle jag sluta upp i en park full av unken lukt och skränande, sommarnaiva ungdomar.
Ge mig sällskap kära du, ge mig dig, så ska jag ge dig frihet. Godnatt

The lemon of life

The lemon of life 

Have you ever heard the saying "When life hands you a lemon, make lemonade"? Well, that's easier said than done. Sättet man hanterar problem på skiljer sig ofta från person. Men vilket sätt är bäst då? Jag älskar tanken på att fly, varje gång överväger jag mina möjligheter, eller egentligen överväger jag att fly. Det verkar så skönt, men såklart är jag för feg för att någon gång verkligen göra det. Eller är det tvärtom? Ska jag vara stolt och hoppas att jag är modig. "Mod" är ett svårdefinierbart ord. Vad betyder mod egentligen? Att man vågar gå mot strömmen? Att man tar ansvar? Att man vågar sätta sig mot reglerna? Att man lägger sitt liv åt sidan för någon annan? Men är inte det kärlek? Jag tror att de går hand i hand. Precis som ett gift par, olika individer med olika egenskaper, men bundna tillsammans
to be continued