lördag 23 juni 2012

Med min ljusaste röst vill jag sjunga

Med min ljusaste röst ville jag sjunga





Känslorna är blandade. Vänner eller inga vänner? Tankarna springer runt i huvudet, de objektiva tankar som begraver mig levande, för att sen förgöra mig. En människas psyke är något väldigt speciellt. Väldigt komplicerat. Som ett förhållande mellan två människor. Inte på många sätt men på just det sättet att de själar som inte är inblandade aldrig kan förstå sig på vad som försiggår, antingen i de två personernas relation, eller som här, i en persons psyke. Därför är respekt en viktig del i samspelet mellan människor. Samt medvetenhet.

Min vän frågade en dag om hon tror att man blir konstig när man varit ensam för länge. Någon hade påpekat det, då hon sa att "hon var så konstig". "Jo," hade hennes kompis svarat. "har du varit ensam mycket på sista tiden?" "Ja", svarade min vän. "Det märkte jag", sa hennes kompis då.
Alla, i allmänhet blir nog det. Eller jo förresten, i allmänhet måste ju något hända, psykologiskt. Det är nog bara undantag som inte påverkas av ensamhet. Jag menar, det är ju bevisat genom forskning att människor behöver ca fyra kramar i sin obestämda form om dagen för att man ska leva ett "gott" liv, eller överleva överhuvudtaget. Utan kontakt med andra människor är det inte lätt att gå ner i depression, tror jag. För mig är det alltid andra människor som håller mig över ytan, när något kämpar för att hålla mig nere på havets botten. 

Depression trodde jag aldrig att jag skulle möta på min väg. Depression jämför jag med självmordsbenägenhet. Den fienden vet jag att jag aldrig kommer möta, på min personliga väg. Han har ingen möjlighet att klämma sig igenom hålen, the flaws i min vägg. Depressionen däremot, är inte lika klumpig. Vad jag tycker är viktigaste för en människa i strid att göra, är att hålla ut. Att fortsätta sträva framåt, att ta sig själv på allvar och släppa sin sköld. Att vara medveten också, livet är komplicerat. Svårt och ibland lätt. A bittersweet symphony. Nu vill jag inte skriva mer, jag har en kvinnas språk. Jag hoppar från ämne till ämne, även i min text. 
Och helt plötsligt, tystnar min röst. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar