söndag 23 september 2012

Nothing like a rainy day to reflect on what a mess your life is

Nothing like a rainy day to reflect on what a mess your life is

Med karakou's Höstens melodi (klicka på tomrum för att lyssna) strömmande ut genom högtalaren dunkla tankar svävande i sinnet tar jag en djungelvrål och låter fingrarna spela över tangentbordet. Eller kanske inte spela, snarare nervöst stappla fram och tillbaka i hopp om att inte dö på kuppen. Mina vackra vänner hade en tävling den här veckan, alla deltagande fuskade vad jag vet, haha, men ändå. Tävlingen gick ut på att bara lyssna på lovsång och kristen musik i en vecka, inget annat, och se om man märkte skillnad på sig själv. Det lät spännande tyckte jag. 
Medan jag lyssnade på den nyfunna favoriten (klicka på tomrum för att lyssna) tänkte jag på evigheten, och vad min kompis sa i skolan i torsdags - om det är sant att alla kristna människor är så härliga och glada och sköna. Hur det kommer sig? 

Appropå evigheten tror jag att Jesus inte bara gett oss evigt liv så att vi får leva i himlen med honom när vi levt klart här på jorden, utan också att vår glädje och kärlek får evigt liv. Att vi genom att komma till tronen och prisa honom får nytt liv till våra relationer med andra människor, och genom Gud får kärlek till oss själv och kraft att orka med dagen. Guds källa med levande är ju evinnerlig, den kommer aldrig att torka ut. Tack vare den kommer vår kärlek aldrig ta slut heller, genom Gud har vi kraft att kämpa oss problemen vi har i olika relationer. Oro förtär själen, och vad lever längre än hoppet? Vad ger Gud bäst om inte frid och hopp? 

Att kristna i allmänhet är glada vet jag inte, det är oftast personligt tror jag. Men vi har ju något riktigt, sant att vara glada för. De flesta människor har mycket att var ledsna och deprimerade för, modlöshet och tunga känslor som man måste bära på själv, och inte får dumpa någonstans. 
Jag vet att jag kan dumpa av mina tyngder hos Gud, oavsett storlek. Vare sig det är familjeproblem, relationsproblem med mig själv eller andra människor - allt som kan tynga ner mig eller göra mig osäker. Tack vare att jag får tömma det mörka utrymmet - får jag sen fylla på med Guds kärlek och glädje, och alla möjliga lätta, ljusa tankar och känslor. Plötsligt är jag en ända stor pile of love, glasklar och glädjesprudlande.  








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar