söndag 11 november 2012



Splittrade tankar och ovälkomna tjuvar jagar över gatorna i mitt huvuds centrum.
"So if by the time the bar closes and you feel like falling down, I'll carry you home tonight."
En dämpad, känslosam, kraftigt vrålande, desperat låt som har blivit en glad, verklighets skildrande pophit. Alldeles sådär jätte poppig. Men det jag älskar med vad Nate sjunger i refrängen är att det verkligen är vad hela världens unga vill skrika ut! Ibland för att de vuxna ska häpna, ibland för att visa vart vi står eller skrika det till oss själva, för att understryka vår tonårstid och lyfta upp den. Det är något väldigt liberating med rebelliskhet. Något skönt och respeeekt ingivande att verkligen kunna sätta ner foten, eller rymma iväg när något inte är som det borde vara. Vissa tycker att det är onödigt och oförskämt. Jag tycker att det är fruktansvärt kul.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar