lördag 10 november 2012

Frihet eller fångenskap?





Världen har fått allt om bakfoten. "Vem vill vara kristen? Det är ju bara ännu en regelbok att följa." kan man få höra i bland. Känner du igen det? Som fråga eller tankeställning? 
När jag är i kyrkan, pratar med Gud eller bara tänker på mitt kristna liv - det är då jag känner mig som friast. När jag ser på världen ur kristna ögon, då ser jag på världen med Guds perspektiv. 
Tänk att alla dörrar öppnas, normerna människor har om vad som är möjligt sprängs i luften. Min framtid får ett helt annat ljus, andra människors framtid får ett helt annat ljus. Att få missionera, studera, resa över hela jorden och älska människor på ett så stort, annorlunda sätt. Jesus för mig spränger väggar i stället för bygger upp dem. Jorden känns inte längre som ett fängelse, mitt liv är inte längre "bara ännu ett liv" utan ett liv  - med mening. Det känns som att Gud öppnar mina ögon, så att jag kan se något störra än bara "jorden" och detta nu. 
Det kan verka som att kristendomen bara handlar om återhållsamhet, med tanke på den "festarkultur" vi lever i; alkohol utan dans, som en tjej i spanskaboken sa. Men man kan aldrig veta förrän man upplevt något. När det handlar om att dricka tills man blir full och festande eller också sex. Man kan tycka att återhållsamhet där är onödigt, lite väl up-tight och ganska fegt. Men jag ser renhet som något vackert, eftersom vi människor gör felsteg, misstag, på något sätt smutsar ner våra hjärtan. Det är omöjligt att komma ifrån, ingen är perfekt. Men att få förlåtelse och en andra chans, eller en femtionde är väl ganska skönt? Tänk då hur skönt att att få riktig förlåtelse för allt du gjort genom åren. Varje felsteg, litet som stort. 
Att våga älska utan rädsla är befrielse för mig. 
Vad är befrielse för dig?











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar