Varför jag nästan aldrig skriver om mina vänner är för att jag är rädd att jag inte ska fånga deras kärlek rätt, egenskaper, personlighet, saligheter, jag är lite rädd att jag ska slå huvudet i väggen snarare än på spiken. Jag vill inte döda mer hjärnceller. Jag tror att jag behöver dem. You can't afford to lose anymore of them, sa Rebecca till Hamiltons kompis. Jag kände mig som kompisen.
Men bilder tar jag gärna, för de säger mer än tusen ord och vissa tror att bilder inte kan ljuga.
På stan går alla i par. Därför går jag med musik i öronen.
För jag är kär i låten och inte pojkvännen.
Yet änywäy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar