fredag 12 oktober 2012

My heart's cry

My heart's cry

Spirit Fall by Phil Wickham

Jag älskar höst veckorna. Färger, drömmar, skratt, kamp, trötthet, slit och livsglöd - för att inte tala om Gud. Efter många låånga dagar i skolan och en kort kväll på Livets Ord är  det så tydligt hur Gud faktiskt på riktigt verkar i våra liv. Hur han leder oss på olika sätt till platserna varpå vi nu står. Idag fick min vän sitt första bönesvar. hon bad helt spontant för min mage, att den skulle sluta krångla i Jesu namn Amen. Vad hade hon att förlora liksom? Efter en liten stund när matte diagnosen vi hade gjort var över, frågade hon om magen. Jag kände efter, allt var helt borta. Då hade jag gått senaste dygnet och haft jätte ont av helt logiska skäl, men tack vare en ologisk Gud och ett ologiskt tänk hade denna smärta lämnat min kropp. Tack min vän, för att du bad och trodde att det skulle funka.
När jag gick på en kristen skola var jag så "van" vid tron och Gud att den nästan blev lite alldagliga, men så fort jag kom att se ett annat slags liv, ett mörkare, alldagligare och definitivt ytligare liv är det så mycket lättare att se vad Gud har gjort i mitt liv, och hur han verkar i min och andras vardag. Jag är så tacksam för Livets Ord, att de finns och liksom mitt bygger upp så mångas liv. Jag förstår inte hur folk överlever utan hopp, eftersom det är det sista som lever. Med hopp går man in i döden.
Tack Gud för att jag fått ditt hopp, och för att jag fått mitt hopp bekräftat.

1 kommentar: