Michael Jackson, see you next month

MICHAEL JACKSON, SEE YOU NEXT MONTH

Vi springer och springer och skyndar som tokar upp för trapporna förbi folkmassorna längs det stillastående stannar tåget. Hoppet rusar inombords, stressen pumpar i blodet, men allt stannar när tåget sakta rullar iväg. Tåget tar vår fart och vi stannar. "NEEEEJ!" skriker vi i mun på varandra och folkmassorna vänder sig mot oss med pity, hån och i-know-exactly-what-you're-going-thru blickar. Regionalt tåg, tunnelbana, spårvagn till Mona&Mats, spårvagn till Globens informationsdisk där en mycket klok kille sa till två överexalterade, ögonglittrande 16 åringar: "Men det där är ju inte förrän om en månad?" Vi tittar förvånat på honom och skrattar. "Men det är ju bra att ni är i tid! Grattis!" Ja, för första gången. "Ja, vi kan ju campa här!" säger jag och som i ett töcken stapplar vi ut. Med en påse djungelvrål i handen vänder vi blicken mot perrongen och som i en film börjar regnet falla. Från smådugg till vattenballonger växer dropparna.

PATETISKT

Spårvagn till Ljungholmen, tunnelbana till Sthlm C, missat tåg - tar nästa pendeltåg till Upplands Väsby, upptåget till Uppsala C, springa hem, cykel till skolan och allt drama slutade med att jag precis, precis, precis hann till mitt engelska prov. Drar ett tungt andetag och börjar tänka engelsk grammatik.
Knasbella, det är mitt namn hädanefter.
Patetiskt är överskriften för dessa 19 galna timmar.