Jag gillar inte att vara ledsen över vänner. Jag är det nu.
Själen dör lite liksom. Det är en jobbig känsla.
Man går över allt i huvudet många många gånger och tänker vad man borde gjort annorlunda.
Vad man skulle ha sagt, eller hur man borde reagerat. Istället.
Hur man borde ha visat att man brydde sig, eller inte brydde sig.
I slutet av nia sa min fröken ett ord hon tyckte att jag var: Eftertänksam.
Jag vet fortfarande inte om det är något positivt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar