Skärgårdsdröm

Skärgårdsdröm 

Jag älskar sommar på Blidö. 

Jag älskar blåsten och att känna de råa träplankorna mot mina bara fötter. 

Jag älskar att titta ut över det nattsvarta havet och fantisera om alla piratslag som tagit plats på det hav jag nu känner.  

Jag älskar den adrenalinkicken jag får, jag älskar den drivande energiknuffen som vill föra kroppen ner i havet, ner till fiskarna. 

Ner för att upptäcka ett nytt rike.  

Jag älskar friheten. 

Jag älskar att känna det robusta tyget från mina kängor som rispar mot mina fötter när jag klättrar runt bland klippblocken.  

Jag älskar att känna blodet sippra från skrapsåren jag får av de vassa stenarna. 

Då känns det att man levat. 

Jag älskar att fylla mina lungor med så mycket syre att de nästan sprängs och sedan skrattandes andas ut i sista sekund. 

Jag älskar att klättra i träd, att klättra högt, högt upp och se ut över hela skärgården, skogen, staden.  

Jag älskar att hitta hemliga platser, för bara min bok och mig. 

Hemligt frigörande platser långt från vardagslivet och dess pliker, fria harmoniska platser där jag kan se djuren i frid leva sina liv. 

Fredliga platser där jag känner livet i mig, som Herr Nillsson skulle ha sagt. 

Jag älskar att sitta i en kajak om sommarnatten, så nära vatten ytan och titta upp på den stjärnklara himlen, jag älskar, samtidigt som jag hatar den skrämmande känslan att jag faller ut i rymden.  

Att leva bland stjärnorna skulle inte vara så dumt. 

Jag älskar att känna grässtråna kittla min hud och titta upp på molnen, natt som dag, och drömma om att än gång få bo där. 

Över molnen.