Higher

Be lifted higher, towards the sky 

There is no one 

There is no one like you 

No one like you 

Only good things could ever come from you 

Even your judgement 

Righteous and true 

And your face is sweeter than the rain 

That falls upon the dry and weary lands 

That causes us to turn our face again 

Your name be praised 

And be lifted higher 

And be lifted higher 

There is no one 

There is no one like you 

No one like you 

And every morgning there are mercies new 

Your kindness 

It brings us back to you 

Your name is stronger then the pain 

It's covering the shame of all these weary hands 

And causes us to turn our face again 

Your name be praised 

Detta är ett utdrag ur en av de bästa sångerna jag vet. 

Jag säger sång för jag gillar inte ordet låt, det låter så "radiopoppigt", meningslöst och ytligt. Sång är inte heller ett så bra ord, men det duger. Den här sången är nästintill perfekt. Den har stöttat mig genom långa mörka perioder och påminner mig om att jag inte är ensam. Den har påminnt mig om den som håller mig i sin fasta famn när hela min värld skakar. Och den påminner mig om mitt hopp, mitt ljus, den trygga hamn som räddar mig från faran ute till havs, när flodvågorna sköljer över mig och masten håller på att brista. Han som är den läkande salvan för mina sår. 

Den ultimata tryggheten som vår värld känner vid namnet "God" (på engelska). Det finns miljarder lovsånger om och till honom, miljoner böcker har skrivits och i tusentals år har människan försökt förstå sig på honom, försökt hitta en fast definition av honom. Det är inte svårt för att han konstant förändras, han förändras aldrig. Han är dem samme igår, och idag och i evighet. Men han är så otroligt stor, otroligt är det bästa ord att beskriva honom med. Det finns så mycket vi inte kan förstå. Men något vi kan förstå om honom är att han älskar oss. På så sätt en mamma önskar sitt barn. En ren, ovillkorlig kärlek. Jag ser Gud som kärleken i sin bestämda form. Jag ser honom som den vackraste kärleken, it-kärleken.