Hallå där världen, jag lever fortfarande!
Har du någonsin stått i ett rum överfullt av människor men ändå känt dig ensam?
Det är så jag känner just nu. Jag bor mitt i stan och är bara ett kort steg ifrån folkmassorna. Fast ibland är det just folkmassor, okända folkmassor som ger dig dessa nedtryckande känslor.
Men vad ska man göra då? Följa med strömmen och låta tårarna rulla ner som klot för klippväggen, sätta upp en mur och pressa ner de rebelliska känslorna och tänka på något nytt eller tänka på positiva roliga möjligheter istället? Just nu kan vem som helst komma. Prata med mig bara, om härliga saker, om djupa saker, berätta vad du tänker på och vad du drömmer om - jag vill veta allt. Jag vill ta åt mig allt du är villig att yttra.
Ge mig detta moment nu. Jag saknar er mina vänner, mina gamla & mina nya vänner. Ni är så sjukt fantastiska, inte klyschiga, bara coola och humoristiskt sköna. Verkligen sköna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar