På min öde ö

På min öde ö 

Dagens låt: Vårens första dag - Laleh 

 Indierock och svenska sommarclassics spelar i högtalarna, spelar inte dånar. Hippiestämningen är på topp i skärgården där svenskanationalismen egentligen skulle regerat. Tyvärr, du får vänta till nästa år. I sommar firar vi hela världen. Grattis vänner, ni lever fortfarande. Måtte vi bara klara oss genom hösten också, genom the förväntade apocalypse. Eller är det sant att indianerna har märkt att de läst profetiorna fel och nu kommit att flytta fram jordens undergång några år? "Låt mig vara, låt mig vara, lite till" tänker jag. En hinduinspirerad dagbok och en filosofisk bok om en världsvan, lögn-begåvad vagabond har blivit mina bästa vänner. De och så musiken så klart, medan jag längtar så att döden är nära efter the truely sophisticated voyage à la Los Estados Unidos. Kan ni förstå? Jag ska resa till drömmarnas land USA efter fyrahundra år av desperata cravings. Vilken välsignelse, Livet är bra underbart ibland

Skärgårdsdröm

Skärgårdsdröm 

Jag älskar sommar på Blidö. 

Jag älskar blåsten och att känna de råa träplankorna mot mina bara fötter. 

Jag älskar att titta ut över det nattsvarta havet och fantisera om alla piratslag som tagit plats på det hav jag nu känner.  

Jag älskar den adrenalinkicken jag får, jag älskar den drivande energiknuffen som vill föra kroppen ner i havet, ner till fiskarna. 

Ner för att upptäcka ett nytt rike.  

Jag älskar friheten. 

Jag älskar att känna det robusta tyget från mina kängor som rispar mot mina fötter när jag klättrar runt bland klippblocken.  

Jag älskar att känna blodet sippra från skrapsåren jag får av de vassa stenarna. 

Då känns det att man levat. 

Jag älskar att fylla mina lungor med så mycket syre att de nästan sprängs och sedan skrattandes andas ut i sista sekund. 

Jag älskar att klättra i träd, att klättra högt, högt upp och se ut över hela skärgården, skogen, staden.  

Jag älskar att hitta hemliga platser, för bara min bok och mig. 

Hemligt frigörande platser långt från vardagslivet och dess pliker, fria harmoniska platser där jag kan se djuren i frid leva sina liv. 

Fredliga platser där jag känner livet i mig, som Herr Nillsson skulle ha sagt. 

Jag älskar att sitta i en kajak om sommarnatten, så nära vatten ytan och titta upp på den stjärnklara himlen, jag älskar, samtidigt som jag hatar den skrämmande känslan att jag faller ut i rymden.  

Att leva bland stjärnorna skulle inte vara så dumt. 

Jag älskar att känna grässtråna kittla min hud och titta upp på molnen, natt som dag, och drömma om att än gång få bo där. 

Över molnen.

Higher

Be lifted higher, towards the sky 

There is no one 

There is no one like you 

No one like you 

Only good things could ever come from you 

Even your judgement 

Righteous and true 

And your face is sweeter than the rain 

That falls upon the dry and weary lands 

That causes us to turn our face again 

Your name be praised 

And be lifted higher 

And be lifted higher 

There is no one 

There is no one like you 

No one like you 

And every morgning there are mercies new 

Your kindness 

It brings us back to you 

Your name is stronger then the pain 

It's covering the shame of all these weary hands 

And causes us to turn our face again 

Your name be praised 

Detta är ett utdrag ur en av de bästa sångerna jag vet. 

Jag säger sång för jag gillar inte ordet låt, det låter så "radiopoppigt", meningslöst och ytligt. Sång är inte heller ett så bra ord, men det duger. Den här sången är nästintill perfekt. Den har stöttat mig genom långa mörka perioder och påminner mig om att jag inte är ensam. Den har påminnt mig om den som håller mig i sin fasta famn när hela min värld skakar. Och den påminner mig om mitt hopp, mitt ljus, den trygga hamn som räddar mig från faran ute till havs, när flodvågorna sköljer över mig och masten håller på att brista. Han som är den läkande salvan för mina sår. 

Den ultimata tryggheten som vår värld känner vid namnet "God" (på engelska). Det finns miljarder lovsånger om och till honom, miljoner böcker har skrivits och i tusentals år har människan försökt förstå sig på honom, försökt hitta en fast definition av honom. Det är inte svårt för att han konstant förändras, han förändras aldrig. Han är dem samme igår, och idag och i evighet. Men han är så otroligt stor, otroligt är det bästa ord att beskriva honom med. Det finns så mycket vi inte kan förstå. Men något vi kan förstå om honom är att han älskar oss. På så sätt en mamma önskar sitt barn. En ren, ovillkorlig kärlek. Jag ser Gud som kärleken i sin bestämda form. Jag ser honom som den vackraste kärleken, it-kärleken.

That's what the promise's for

that's what the promise's for 

 Varje kväll har sin godnattvisa
 Varje ting har sin tid
 Varje saga har sitt slut
 Och varje liv har sin mening
 Varje barn har sin far
 Och varje far har sitt barn
 Ja, varje själ har sin frände

10h & Bob Hund

10h & Bob Hund

 19/6 Dagens låt: Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk - Bob Hund

Jag är helt komplett utpumpad. Min energikälla har gått på reservbatteri, precis som min dator. Men mitt reservbatteri håller i ett halvår, inte i de korta fem minuter som behövs för att hitta laddaren. Jag har gått på ett reservbatteri jag inte visste fanns. 

Jag är tacksam för att det var gömt i mig. Precis som min vän, som gömmer en hundra lapp i väskan någon gång ibland, just för att hon kommer bi så glad när hon hittar den. Man letar bara nära man är desperat. Den regeln går att tillämpa på många ställen i livet. 

Vi är folk som inte kan bete sig som folk. 

"Bella, glöm aldrig bort var
du kommer ifrån"

Med min ljusaste röst vill jag sjunga

Med min ljusaste röst ville jag sjunga

Känslorna är blandade. Vänner eller inga vänner? Tankarna springer runt i huvudet, de objektiva tankar som begraver mig levande, för att sen förgöra mig. En människas psyke är något väldigt speciellt. Väldigt komplicerat. Som ett förhållande mellan två människor. Inte på många sätt men på just det sättet att de själar som inte är inblandade aldrig kan förstå sig på vad som försiggår, antingen i de två personernas relation, eller som här, i en persons psyke. Därför är respekt en viktig del i samspelet mellan människor. Samt medvetenhet.

Min vän frågade en dag om hon tror att man blir konstig när man varit ensam för länge. Någon hade påpekat det, då hon sa att "hon var så konstig". "Jo," hade hennes kompis svarat. "har du varit ensam mycket på sista tiden?" "Ja", svarade min vän. "Det märkte jag", sa hennes kompis då.

Alla, i allmänhet blir nog det. Eller jo förresten, i allmänhet måste ju något hända, psykologiskt. Det är nog bara undantag som inte påverkas av ensamhet. Jag menar, det är ju bevisat genom forskning att människor behöver ca fyra kramar i sin obestämda form om dagen för att man ska leva ett "gott" liv, eller överleva överhuvudtaget. Utan kontakt med andra människor är det inte lätt att gå ner i depression, tror jag. För mig är det alltid andra människor som håller mig över ytan, när något kämpar för att hålla mig nere på havets botten. 

Depression trodde jag aldrig att jag skulle möta på min väg. Depression jämför jag med självmordsbenägenhet. Den fienden vet jag att jag aldrig kommer möta, på min personliga väg. Han har ingen möjlighet att klämma sig igenom hålen, the flaws i min vägg. Depressionen däremot, är inte lika klumpig. Vad jag tycker är viktigaste för en människa i strid att göra, är att hålla ut. Att fortsätta sträva framåt, att ta sig själv på allvar och släppa sin sköld. Att vara medveten också, livet är komplicerat. Svårt och ibland lätt. A bittersweet symphony. Nu vill jag inte skriva mer, jag har en kvinnas språk. Jag hoppar från ämne till ämne, även i min text. 

Och helt plötsligt, tystnar min röst. 

Can you tell?

Can you tell?

Dagens låt: Can you tell - Ra Ra Riot

Efter en dag med Bella min känns livet mycket lättare. Bella är den rena defintionen av godhet, mod och alla sorters skönhet. Att bara få prata av sig med någon, någon med samma värderingar och som tänker och tycker lika i så många viktiga saker. Att Gud finns med i alla hörn i vår relation gör den så mycket starkare. Och att man får växa i sin tro tillsammans. Bella är verkligen en kvinna som drar en person närmare Gud. Just för att hon konstant strävar efter honom. Någon gång ska jag berätta om honom, min vän. Min Herre. Och allt vad han är, ja, allt jag känner i alla fall. Det är något otroligt vackert med honom, att han har så otroligt, ja verkligen o-troligt, många sidor. Och alla är så vackra. Så även fast du tror att du känner honom, kan du alltid lära känna honom mer. 

Tillsammans ute vid en damm på landet firade vi sommaren. Vi gjorde upp eld och grillade korvar-för-karlar: kvinnor kan! Mellan alla femtio telefonsamtal vi behövde svara på fikade vi på allt gott vi hade med och pratade om allt mellan himmel och jord. Allt från förhållanden, till framtidsplaner, till drömmar, till tro, till djupt liggande problem och hardships. Vi är duktiga på fenomenet ge-och-ta. 

Blommornas glada ansikten speglar våra leenden

På vägen hem till civilisationen

singel söndag & en fridfull själ

singel söndag & en fridfull själ

love, loss and late nights. ensamhet, egentlighet och enastående relationer. vackert väder och omtumlande handlingar. kryptiska svar men finurliga leenden. varierande varelser vandrar vår värld. ofullständiga meningar och en själsslitande längtan. längtan efter framtid, longing for love and late nights. en ensam dag, en fridfull dag i självsällskap dokumenteras nedan. hemskt är det som jag trivs med mig själv, i'm not lonely, i'm not lonesome, only alone. snart ska det kännas ledsamt att vara ensam. så jag njuter nu, nu medans det känns skönt. 

En döljd hemlighet

En döljd yta

Molnen sänker sig över dalen

Dimman sluter sin famn runt slottets mur

Döljda är dess hemligheter

Ljuset slänger sitt sista skimmer

Ögonlocken kämpar ihärdigt, för att hålla sig på stående fot

För en sista gång

Dunkla tankar och ett tungt hjärta

I själen finns många ansikten

Ansikten som strävar efter att få visa sitt sanna jag

Eller visa sig överhuvudtaget

Handtrumman spelar takter som ingen förstår

Ovisshet är moder till ängslan

Kärleken är svår och hårdsmält

Likt stenar i mörk skog

Men samtidigt är den lika självklar som en molnfri himmel

Och lika vacker som en stjärnklar natt

Livet är en balansgång, 

det gäller att hitta sin egen rytm

Surprise Ice

Surprise Ice

When past sometimes takes you with soft hands
Forceless it pulls you to your chair
Hides you away from these half days
Sunless, at the end of the year


The air is like a knife cutting through you
A room in the house is always warm
Stretched down on the bathroom floor thinking
Of fair days your future may hold


Love comes like surprise ice on the water
Love comes like surprise ice at dawn
Love comes at dawn


Deprived all the light of colours
The world ends at your window tree
Darkness creates these illusions
That pale days can teach you to see


Rain falls but no life is given
Weeks pass, no progress is made
Past sometimes takes you with soft hands
And all that surrounds you will fade

  Love comes like surprise ice on the water
  Love comes like surprise ice at dawn
  Love comes at dawn

Är detta sant? 

Jag hoppas det. Att kärleken i sin renast form kommer i stillsamhet, såklart kan kärleken ta en med storm, det tror jag. Men pratar vi inte om förälskelse då? Och på den biten är jag oerfaren. Men en dag finns de förgörande vackra känslorna där, i mitt hjärta, i min själ. Riktig kärlek växer fram. Riktig kärlek blir tillåten att växa fram. Det är inte så att man vaknar upp en morgon med en helt ny kärlek till någon. 

Kärleken kommer när man behöver den som mest.

In my dreams

In my dreams

"En andra hälft" är det viktigaste jag vet i livet. Fast det är inte sant. Kärlek i sin renaste form är viktigast. Ändå kämpar kvinnor hela livet för att en man att gifta sig med. "Livet är så gott som över om  man står utan man" sa en vis kvinna en gång. Men hon hade fel. Ändå drömmer jag om min man konstant, varje natt, varje dag

varje timme, varje stund

varje sekund. 

When I see you, I smile

When you smile back, my heart smiles

Until we meet:

See you in my dreams

There's traffic in the sky and it doesn't seem to be getting much better

There's traffic in the sky and it doesn't seem to be getting much better

Förvirrande natt. Hårda kalla slag i magen, ett skrikande sinne och ett hjärta som kvider i smärtor- ensamheten som gör sig påmind. Tre dagars frihet och själen är ännu en gång som molnens frusna trasor. Fåglarna flyr över himla valvet, likså vill jag också fly. 

jag är sällskapssjuk. jag behöver ha någon i samma rum konstant, annars dör jag. förut har jag klarat mig bäst på egenhand. nu är jag som vargarna som lever i flock. soft. 

jag ska åka till min vän ute på landet idag, långt, långt så långt jag kan komma. 

jag kommer min vän, jag kommer till din räddande famn.

Dagens låt: traffic in the sky - jack johnson 

a dedication

a dedication

Jag är så tacksam för mina vänner. Mina gamla gossar och mina nya. 

Till skillnad från resten av världen står jag mer än gärna in the friendzone med alla av dem. 

Klyschigt - ja, ganska. Men sant också, det får man inte glömma!

Ellinor & jag på grundskoleavslutning

Simen, Edel & Hanna en glad dag i sänder
"Simen, du måste inte med huvudet..  Haha, Hanna hjälp till!" 

Mirjam, jag, Ewe & Josefine på fredagskvällar

Snygga tripple e:s på bankett. Emelie, Elsa & Elin

Emelie är igång på sista festen

                                     

Elsa & Hanna på bankett

Schön-Daniel på bankett

Bankett-brudarna Noomi, Victoria, Ruth & Julia

Johanna & Coco på bankett

Oliwer charmar kameran på bankett

Här sitter vi hela guldklimpen

Fina Jesper ler på bankett

Så wynderbara Jean, Bango, Adam, Debbie & Eric - Jeje

Isak & jag vid matbordet
"skratta bör man annars dör man"

Vackra Malin på bankett

 Vackra Bella på skolavslutning

You-so-fine, Josefin

Kvinnor kan! klättra upp till balkongen
Nomi & Olivia på klassresa

In the bus Ellinor & Jag

David & jag under fotodag med vännerna

Chilla Ewe under klassresan

Vi snackar med David om tjejer. Ruth, vad tycker du?

Energiknippen och glädjebomben i sig, Ted.

Unika Edelweiss, på klassresa

Justina gör tummen upp för vår klass & sommarlov

Christian & Isak vet hur de ska göra
@ fotodag med vännerna

Isak, Christian, jag, Sofia & David på fotodag
charming

Hanna in my heart. Hanna på fotodag

Ett ihopplock av många trevliga stunder. Alla inte-lika-klyschiga-människor-som-jag är inte med. Men jag vet ju om dem så det spelar ingen roll. 

Jag tycker om dig Gud som skapat alla dessa och satt ner dem i min omgivning, tack. 

Foto: Hanna Markström & Gabriella Sten samt "okänd".

  

Hallå där världen, jag lever fortfarande!

Hallå där världen, jag lever fortfarande!

Har du någonsin stått i ett rum överfullt av människor men ändå känt dig ensam?
Det är så jag känner just nu. Jag bor mitt i stan och är bara ett kort steg ifrån folkmassorna. Fast ibland är det just folkmassor, okända folkmassor som ger dig dessa nedtryckande känslor.
Men vad ska man göra då? Följa med strömmen och låta tårarna rulla ner som klot för klippväggen, sätta upp en mur och pressa ner de rebelliska känslorna och tänka på något nytt eller tänka på positiva roliga möjligheter istället? Just nu kan vem som  helst komma. Prata med mig bara, om härliga saker, om djupa saker, berätta vad du tänker på och vad du drömmer om  - jag vill veta allt. Jag vill ta åt mig allt du är villig att yttra.

Ge mig detta moment nu. Jag saknar er mina vänner, mina gamla & mina nya vänner. Ni är så sjukt fantastiska, inte klyschiga, bara coola och humoristiskt sköna. Verkligen sköna.