Om jag hade modet hade jag försvunnit.
Då hade jag lyssnat på Jonathan Johansson och tvingat honom ut, tagit honom någon annanstans.
Hade jag haft sällskap, äkta sällskap - då hade jag sprungit ut, iväg. Då hade jag rymt.
Nu sitter jag i detta mörka rum, i denna mjuka säng, med världens musik som tränger sig på, med ett bittert tack vare mitt öppna fönster. Utan sällskap, om jag skulle rymma utan sällskap skulle jag sluta upp i en park full av unken lukt och skränande, sommarnaiva ungdomar.
Ge mig sällskap kära du, ge mig dig, så ska jag ge dig frihet. Godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar