Det är svårt ibland när man har så mycket saker man vill säga men inte någon att säga dem till.




.

Vi är Guds segrande armé

I Wien.

I överväldigande hetta och fuktig luft packade vi åter in oss i bussarna som nu blivit våra tillfälliga hem och vände våra nosar in mot staden Wien. Under molnlös himmel och i 40 grader sight-såg vi och med trippande/ släpande steg förflyttade vi 108 unga oss längs staden gator. Förbi countless allér och välutsmyckade fasader.
När vi svettats och tittat tilräckligt tumlade vi in i bussarna och for till den kyrka som förblev hemmet för kvällens gudtjänst.

Efter en halv timme av sömn och svag svett i kyrksalen satte vi igång med kvällsarbetet.
Det var första och enda gången på hela resan jag inte sjöng i kören.
Jag kände att det var något jag inte skulle göra just ikväll.
Jag visste inte varför.

Under kvällens gång hade vi en stund för förbön och jag bad för/med två tjejer. Om styrka mest. Jg hade också fått förbön innan jag gick tillbaka och ställde mig på min plats längst fram.
Plötslig kände jag ett moln av innerlig kärlek, glädje, frid och tacksamhet börja växa starkt, snabbt men mjukt inom mig. Tårar började rulla ned för mina kinder, läpparna drog till mitt livs bredaste leende och stannade där.

Den kvällen hände mycket fantastiskt, styrkta själar, mirakulösa helanden, förlåtna synder.
Jag visste att Jesus hade gått igenom rummet och inte lämnat någon utan Hans beröring.

Jag har aldrig känt Guds närvaro så starkt förut. I hela mitt liv. Och jag har varit både kristen och troende länge.
Hela det gångna året har jag bett om bekräftelse och kämpat för att övertyga mig om Guds existens. Men jag hade inte funnit något hållbart svar. Men Gud är inte ett logiskt svar på våra hjärnors frågor om systemet.

1 Kor 2:5
Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft. 

Härdan efter bygger min tro på Guds kraft.

Ibland händer det att Gud talar med en klar stämma, eller med ett språk du förstår. Ibland händer det att Guds närvaro upplevs på ett påtagligt sätt. Men enligt min erfarenhet är det inte alltid så. Ibland är det blotta märket av att Gud kom dig nära, eller märket av Guds kärlek till dig, som sätter prägek på våra liv, sompåverkar våra tankar eller hjälper os till goda handlingar.
Guds plan för oss är alla skapade lika individuella och unika som våra personligheter.

Han har gjort allting nytt


Han har gjort allting nytt.
En ny hjälp har jag fått.
Förut såg jag bara skönhet i den tunna, smala genen.
Det drog mig djupt neråt.

Nu ser jag ingen skillnad.
Kurvig, rak, bred, lång, smal, kort, blond, brunett eller däremellan - alla är lika vackra.
Den ena lika kärleksfullt skapad som den andra.
Gud skapar med sina ögon, efter sin perfektion.
Inte efter världens trångsynta ideal.

The Great Gatsby

Löst ihopryckta nedtryckta meningar från ett uppskakat hjärta ett dimmigt sinne

Jag vill sätta ett kön på för att göra det personliga pronomen för namnet mer personligt.

 För filmen var extremt personlig.

Var den bästa, den fulla betydelsen av bästa, filmen jag har sett. 

Med chans att låta klyschig för andra har sagt det före mig, så måste jag säga att det man nästan inte ens kan kalla det film, snarare ett konstverk. 

Den är magisk

Men det är sorgligt, för till och med "magic" är ett för litet utryck. 

The Great Gatsby svämmar över. 

Allt var vackert och magiskt.

Leonardo var vacker och vänlig och strålande och känslosam och 

kraftfull och skräckslagen och mörk och fantastisk och konstnärlig. 

Hans leende var det första jag smälte för. 

"One of those rare smiles with a quality of eternal reassurance in it".

Berättelsen såklart, boken jag älskar hoppas jag, hur de filmade, allt var glitter 

och vackert, allt var sorg och försök till glädje och förväntansfull glädje

 och förundrad glädje och riktig djupgående glädje. 

Men Jay Gatsby var en komplicerad man, hans liv började med en livlig själv rik på drömmar, full av tro men tom på pengar och slutade 

full av pengar, men sliten själ och tom på hopp. 

Han var lycklig och förtvivlad, han hade ett barns fantasi och en erfaren mans övertalningsförmåga. 

Den lättaste att övertala var sig själv, sen lyckades han övertala alla andra i sin panik. 

På gott och ont. 

Nick Carraway såg sanning och visste inte hur han skulle handla rätt, men med sin starka moral handlade han i kärlek. Alltid. Och han var också vacker. Lika vacker som jag vill tro att Tobey Maguire är. Hans och Leonardo DiCaprios ansikten är av samma sort, den bästa sorten. 

Den vänliga sorten. 

Ljus, färg, lagom magiskt drömland och verkliga anknytningar. 

Musiken var en stor anknytning till verkligheten.

 Lana Del Rey är drottningen. Men på det sättet känns hennes storslagenhet på så lågt avstånd och svårt att relatera till, men hon hjälpte mig relatera till filmen. 

Hon ledde våra händer till varandra, så att vi fick ta dem innan allt var över. 

Jag visste att det skulle ske. De berättade vad som skulle hända mellan raderna. Folk säger inte exakt vad de menar för ord har olika betydelser och man vill använda så lite ord som möjligt. När det ljöd skrämdes jag så att jag satte i halsen. Och fick krångla för att inte hosta mellan de få, stora tårarna som sakta letade sin väg ner för mina kinder medan vi skådade honom

 flyta under vatten ytan. 

Det älskar jag med vattnet. Kontrasterna. 

Över vattenytan kan det storma, men under är det alltid lugnt. Fridfullt. 

En kärlekshistoria, ett liv, ett fenomen, en relation, billions of känslor och en gnista slocknade där och då. Ur hat och hämnd. 

Nick Carraway förstod jag. 

Jag kände att jag förstod livets vikt påsett annat sätt. 

Varför vi lever med allt utan en tro eller vetskap om varför.

När musiken ljöd och efter texterna var nära, precis i slutet. Kändes det som ibland, när världen tynar på, det blir blek eller den blir suddig och man känner sig ensam. Fast bra och dåligt. Det ända man ser var tankarna, minnena som flödade. Åh, känslosamt. Väldigt. Komplicerat. Och vackert. Väldigt vackert. Obeskrivligt, som du kanske märker av dessa alldeles för virriga tankar. Den absolut bästa, mest konstnärlig kärleken jag har upplevt. Det är mest rätt.

 The Great Gatsby var en upplevelse inte bara en film. 

Förlåt för eventuell irriterande klyschighet. 

Lalalalallalalaaa

I'm so happy you are gone, you are gone that makes me happy.
I've been waiting for so long, I thought this day would never come
When I could wave and say good bye

-haha, man skrattar så mycket för det är så komiskt-kul-taskigt.
men när det är på riktigt är det riktig sorg. fast lite komiskt också

I'm so happy, do you know why?
Do you know what makes me happy?
A whole days is going bye without a single thought of you and I can smile cos you're not near



- Salem Al Fakir

We are the screwed-up-heads 

generation

he

Falling, falling 

I am calling, calling when I'm drowning, drowning

Ett tips: 

Från mig till dig,

man to man, woman to man, woman to woman

from my face to his face

Lyssna på Sommar med Daniel Adams-Ray i Sommar med P1.

Finns på spotify och på internet, även kallat no-media. Promise. 

Länk till spotify finns gömt i tomrummet på andra sidan kolonet : Sommar med Daniel Adams-Ray

Våren är trött. Alla säger att vid våren kommer världen till liv. 

Jag lever på hösten och gå i ide för stund när våren kommer. 

Idag somnade jag i skolan 2 gånger på 5 timmar, jag skyller på medicinen och försöker att inte ine hur patetiskt det är. 

Typ allt är upp till dig själv. 

Stay positive

En människa som lever med ett missvisande och negativt schema kommer att få det svårt i många olika situationer och försöka att kompensera det med olika strategier. Tyvärr är det just dessa strategier som ofta leder till själva problemen. Personer som upplever sig som värdelösa kan till exempel försöka att kompensera detta med att arbeta överdrivet mycket för att försöka öka sitt värde. De kan också börja undvika andra människor eftersom de tror att ingen tycker om dem.

- Förberedelse inför psykologiprov

Talking about whatever

taggad

Det är inför Europaresan imorgon och jag är så lycklig, till och med taggad, som känns som ett NG begrepp för där är alla taggade jämt. Och det är härligt att se. Precis som det var härligt att se alla vänner på Livets Ord med deras breda leenden och glittrande ögon som var taggade tillsammans inför Europaresan medan vi fick smaka på wien.

Till sommaren är alla glada och hela katte tar studenten och vännerna på katte som tar studenten är glada och längtar till frihet och inte så nervösa inför framtiden som jag skulle ha varit, verkar det som, jag har faktiskt inte frågat dem än. Det ska jag göra.
Jag längtar till 31 maj då Chris tar studenten och alla kommer vara fint och vi har den bästa bilden till hans skylt och Frida ska ha firande tillsammans med honom så henne ska jag fira med och det kommer vara så roligt.

Jag är så taggad.

Försök inte vara upptagen med tusen saker, njut av en sak

Min lägenhet är ff och om jag hade varit mer tonåring hade jag haft fest med krök och hela skolan hade kommit och jag hade inte känt dem och livet hade spårat.
Jag tar advantage av situationen på andra sätt. Hemliga sätt. Hemliga hemligheter var hennes. Och Mauritz. Där jobbar en surfare numera. En svensk sådan. Med blont axelhår och blå ögon. Om jag hade  varit annorlunda hade han beskrivits annorlunda, som den väldigt snyggsnälla kille han var och jag hade älskat håkan bråkans du kan gå din egen väg men det gör jag inte. förlåt. eller nej förresten. jag ångrar ingenting.

Nu är det sommar och livet är fest och klassen festar och alla grillar och jag somnar kl 3 varje natt för då stänger flustret och druckna skrikiga, svettiga, förvirrat glada pojkar och flickor snubblar mot bussen medan brisen smeker dem i ansiktet och låter flickornas klänningar dansa runt benen.

9onde maj var hennes födelsedag. Min Sofie's födelsedag. Den vackraste av alla dagar.

Jag skrattar åt hennes trumpna min när hon dissas, hennes rebelliska, pressade skratt när hon gjort något förbjudet och hennes nöjda min när jag håller med eller ger henne god mat. Jag förundras över hennes graciösa livsstil, hennes tacksamhet, hennes vackra ansiktsdrag och att hon för varje dag blir mer och mer intressant, hennes åsikter och hennes makt att föra folk tillsammans. Jag förundras över att jag aldrig kan vara arg på henne längre än tolv minuter. Oskyldig men djärv, det är Sofie mest ofta.  

En dag ska jag finna din kärlek och den ska vara fin och jag ska veta vad jag ska göra av den. Vi ska le som alla andra och prata som ingen annan. Och vi ska se och vi ska förstå. Hemligheter ska skapas. Nya uttryck ska myntas och nya paradis ska upptäckas. I vått och i torrt och i nöd och i sorg och i lycka. Vi ska leva överallt och ingenstans. Och vi ska veta att vi lever och känna oss levande.

Det är fest på stan. Igen. Whohoo..

Fast lite kul ishockeykörs gubbar från flustret, mysigt att somna till.

Skrattretande.

That's me today. 

Yesterday was different. Tomorrow is too.

Varför jag nästan aldrig skriver om mina vänner är för att jag är rädd att jag inte ska fånga deras kärlek rätt, egenskaper, personlighet, saligheter, jag är lite rädd att jag ska slå huvudet i väggen snarare än på spiken. Jag vill inte döda mer hjärnceller. Jag tror att jag behöver dem. You can't afford to lose anymore of them,  sa Rebecca till Hamiltons kompis. Jag kände mig som kompisen. 

Men bilder tar jag gärna, för de säger mer än tusen ord och vissa tror att bilder inte kan ljuga.

På stan går alla i par. Därför går jag med musik i öronen.

För jag är kär i låten och inte pojkvännen.   

Yet änywäy.

SLEEPLESS DREAMER 

Nu är den min egen. Min egen värld. Charlie's röst genomsyrar och jag tycker om det. Den är fin och jag förstår. För de sa att jag var en wallflower. Familjens wallflower. Problemets wallflower. Det är lycka att det kan vara vackert också. 

Jag måste anpassa musiken rätt, för jag vill inte rubba balansen. 

Balansen som håller oss levande. 

"I know there are people who say all these things don't happen and there are people who forget what it''s like to be 16 when they turn 17 and this will all be stories someday and our pictures will become old photographs. We will all become somebody's mom and dad but right now we are not stories. This is happening.
 I'm here and I'm looking at her and she's so beautiful. 

I can see it.

This one moment, when you know you're not a sad story, you're alive and you stand up and see the light of the buildings and everything that makes you wonder and you're listening to that song and drive with the people you love most in this world.

And in this moment, I swear

we are infinite"

- Charlie

Nu gifter sig den bästa killen med den bästa tjejen för han var sjuk och de älskade varann och jag grät glädje. Och allt var indiskt och färggrannt i CA.

Jag är så konstig mest hela tiden. Hela världen är konstig och jag vill vara ensam. Sen inte, och sen igen.
Jag tittar på tjej-serier och lever vicariously through them sådär fult. Sen fick jag vet att den bästa killen har leukemi och kommer dö inom de kommande 4 åren, och det var därför han var så fri när han egentligen var ansvarfull. Det var vackert för han var fin och peace men sorgligt för att han kommer att förlora sitt liv och jag har kvar mitt. Och jag blev ledsen för att jag slänger bort mitt liv. Sen inte, och sen igen.

Min syster reste till Istanbul över dagen på sin date. 

Vad hände med dinner-and-a-movie?

Vi pratar om hur man är ett awkward tredje hjul med par. It's getting väldigt roligt

Idag var stress och kaos. Och awkward.

Okey, bye!

Att bli kysst av dimma

Nextopia

I Martin Röshammars artikel Se upp – vad som helst kan hända (Göteborgs-Posten 2008-11-11) intervjuas författaren Micael Dahlén med fokus på framtiden, och dagens förväntningssamhälle Nextopia. Här lever vi för vad som ska hända och inte för vad som händer. Framtiden är mer verklig för oss än själva nuet. Och att ”drömma” har fått en helt ny betydelse.

Det finns många delar av våra liv som denna ideologi rör. Det kan till exempel vara olika relationer, jobbet, miljön eller skolan. Många elever, mig själv inkluderad, studerar inte längre bara för att släcka kunskapstörsten utan istället för att man är väl medveten om att dessa betyg kan öppna många dörrar och innebära efterlängtade möjligheter längre fram. Våra hela liv cirkulerar runt vad som komma skall och inte vad som händer. Men en fråga jag ställer mig är att om allt hela tiden handlar om framtiden, kommer vi någonsin att lägga märke till det vi redan har åstadkommit? Det vi jobbar för idag kommer vi inte njuta av imorgon. För likt idag kommer vi att jobba för framtiden imorgon, den enda skillnaden är att agendans innehåll består av andra uppgifter.

Men om tiden ständigt tickar framåt, naturen ständigt förökar sig och om våra celler ständigt förnyar sig, vad säger då att våra ständiga kliv mot utveckling är negativa? Förväntningarna på framtiden gör att vi fortsätter att kämpa och inte lägger oss ned så fort vi kommer i underläge. Det negativa som då går att uppmärksamma är att vi tappar nutiden. ”Människor som är lyckliga lever i nuet.” säger Dahlén i den tidigare nämnda artikeln. I vår förälskelse för förändring och förväntad förbättring blickar vi konstant uppåt, utåt och framåt utan att, i många fall, se vem vi går in i på vägen. Vi lever, men vi ”känner inte livet i oss”, som farbror Nilsson i Astrid Lindgrens Madicken skulle ha sagt. 

Lycka kan vara allt från dröm kvinnan eller mannen till dröm jobbet, den rätta bostaden eller den efterlängtade märkesväskan. ”Djup glädje” är inte längre lyckans enda synonym. Nu har listan förlängts till goda resultat, framgång, karriär och så vidare. Att hitta sig själv, sin plats i världen och uppleva livet är vad vi vill. Men i det förväntningssamhälle vi idag lever i och i den omtalade och gemensamma jakten på lycka är det lätt att förblindas av den perfektion som kanske väntar i framtiden och de vardagliga sysslor vi måste ta itu med i nuet. Vi tappar bort de små enkla saligheterna vardagen bär. Man ser inte längre det magiska i världen eller med världen utan tror att skönhet och magi endast går att finna i framtiden, där ingen ännu varit.

Flaggan på slotten är mest saga i hela uppsala. Slottet blir ett fairy-tale slott med den i solnedgången. Helt magic, I tell you.

Jag skrattade lite och tänkte efter. Det där är jag

Det var fint och det förstod mig. vi blev vänner och vi tycker om varandra

Vi hittade en dröm och den var fin. 

Burkpojken

Burkpojken var söt och magic när han steg ur burken från fabriken. Barnen förtrollades och jag med. Det var musiken och pullvret och pojken som spelade Romeo förut. Vår svenska Kurt, för han är lik och lika dramatisk. 

Sen fnissade barnen åt alla barnsligheter och jag åt apåtekaren Egoon, och alla skrattade för utom den unga bredvid som bara ville småle. En annan svenne-boy. 

Barnen var roliga och grannflickan var opassande sällskap. Man ville pussa alla på kinden och vara moster men de var stora från 2:an och hade redan riktiga liv. 

Men jag fick i alla fall en tatuering och den ska jag parta med på Valborg, som är mest kulturell sa en poster som jag såg igår.

ATT LEVA I TYSKLAND VAR SLIT OCH VI LEVER INTE DÄR NU. VAD LEVER VI I?

I Hitlers bok Min Kamp kallades alla judar för parasiter och han nedvärderade deras liv till snyltgäster som likt en skadlig bacill utbreder sig mer och mer, så snart han finner en gynnsam jordmån. Och propagerade att en judes närvaro får samma följder som en parasits: där han uppträder, dör värdfolket förr eller senare ut. Tysklands befolkning matades med den här typen av felaktig information om judar på tv, radio och i tidningar. När jag besökte förintelsemuseet Yad Vashem i Jerusalem intervjuades en man som överlevt förintelsen på film och berättade att han och skolkamraterna i ”Elementary school” (lågstadiet) undervisades i rasbiologi varje dag. Och till och med de judiska barnen i skolan blev ofta mobbade och nedslagna av skolkamraterna. I Hitlers retorik kallades judarna för parasiter, även fast de egentligen bara var människor. 

Något jag oroar mig för är hur en människa med en åsikt har makten att påverka miljoner av människor. Hur många tyska familjer hjärntvättades inte till att tro att deras judiska vän och granne sen 20 år tillbaka, egentligen var ett kriminellt missfoster? Hur många unga, förnuftiga män hjärntvättades inte till att bli omedvetna, obarmhärtiga monster? När man tittar ut på hur världen ser ut idag, är det otäckt att notera att människor faktiskt är så lätt påverkade. Att se hur en människa kan påverkas av en låt är helt otroligt, och känns på många sätt väldigt sjukt. Hitler hade sänt ut propaganda och påverkade sina invånare under nästan 20 års tid innan världskriget bröt ut. Och det ledde till döden för så otroligt många helt oskyldiga människor.

Boken The Wave som skrevs av Todd Strasser 1969 handlar om hur en High school lärare i USA under en vecka förvandlade sin klass till en naziliknande grupp, medan de i skolan studerade andra världskriget och förintelsen, för att bättre kunna svara på frågorna om hur det tyska folket kunde låta Hitler genomföra sina planer. Alltså hur lätt vårt beteende kan förändras och hur lätt våra åsikter kan påverkas. I dagens samhälle har vi också det tidskrävande internetet som har tagit globaliseringen till en helt ny nivå. Där nyheter, subjektivt som objektivt återberättade, sprids snabbt som elden och forum för åsikter att delas är det proppfullt av. Hur mycket lättare är det inte att nu påverka folkmassor än det var på 1930-talet? Borde vi vara oroliga? 

Men jag vill gärna tro att dagens samhälle har ett växande förnuft så att vi lär från historien och nu kan vara medvetna om vad det är vi lyssnar på och fyller oss med. Dock fortsätter krig att bryta ut även då historien visar att det bara innebär ödeläggelse, smärta och död. Det är så vi människor fungerar i många fall, vi lär oss bäst av våra egna misstag och tror att resten av reglerna inte gäller oss. 

FREETHEM 

Moder Teresa sa en gång: ”Vi har bara idag. Låt oss börja.” Under de orden jobbar den ideella organisationen Freethem för att uppmärksamma människohandel. 

”Vi tror på alla människors lika rätt. Vi tror att människan har ett värde som inte bör kränkas. Därför tycker vi att sexhandel, organhandel och tvångsarbete inte är okej. Vi vill att människor ska vara fria från det slaveri som idag håller 27 miljoner människor fångna”, säger ordförande och grundare Maria Ahlin med hopp och beslutsamhet i ögonen. Frågan om människohandel och prostitution har alltid intresserat Maria mer eller mindre. Och med en kunnig pappa har intresset om vad som händer i omgivningen alltid hållits starkt. ”Men det var främst efter jag blev kristen som jag verkligen började få ett hjärta för detta”, berättar hon vidare. 

Freethem startades år 2008 som ett gensvar till den omgivningens bristande kunskap, som gjorde sig uppenbar i och med Marias projektarbete under sista året på gymnasiet. ”När jag gick sista året på gymnasiet så skulle jag ha mitt projektarbete. Eftersom detta alltså är något man skall lägga minst 100h på, så tänkte jag att då var det lika bra att göra något betydelsefullt. (…) Jag upplevde att AIDS, Cancer, fattiga barn i Afrika etc. fick mycket uppmärksamhet. Jag saknade dock att liknande uppmärksamhet riktades mot människohandel. Jag såg också en brist på kunskap och resurser vad gäller detta. Jag arrangerade därför en insamlingsgala till intäkt för kvinnor i prostitution”, talar hon om och förklarar att efter detta event skulle hon redovisa sitt projekt i skolan. 

Inför varje redovisning upptäckte hon mer och mer hur lite hennes kompisar, lärare etc. visste om människohandel. ”Man var inte medveten om människohandelns omfattning, omsättning, hur många människor det rörde sig om, hur det kunde se ut etc.” Freethem vill att Sverige ska veta vad människohandel är. Och med sina ca 1300 medlemmar och lokala Freethem Team arbetar organisationen brinnande och effektivt för informera sin omgivning om vad trafficking och sexhandel är och för att förena människor i kampen mot slaveriet. 

Runt om i världen har slaveri officiellt avskaffats på olika ställen i nästan 300 år. I Frankrike togs beslutet år 1794, i USA år 1866, i Sverige friköptes de sista slavarna år 1847 och i Mauretanien gick förslaget igenom år 2007. Även om detta är ett faktum existerar slaveri fortfarande i form av trafficking och sexhandel i vårt moderna samhälle. Människohandel, i internationella sammanhang ofta kallad trafficking, är ett växande problem världen över. Varje dag förs hundratals barn, kvinnor och även män bort mot sin vilja, eller luras av löften om bättre utsikter i ett annat land. De utnyttjas under slavliknande former, inom prostitution och annan exploatering. Omkring 1,2 miljoner barn blir offer för människohandel varje år. Bara till Västeuropa kommer mellan 120 000 och 500 000 kvinnor och barn om året. Men eftersom verksamheten är dold och olaglig, finns ingen tillförlitlig statistik över hur många som drabbas. Man räknar med ett högt mörkertal och misstänker dramatiska ökningar under de senaste åren. FN beräknar att de kriminella grupperna tjänar cirka sju miljarder dollar varje år på handeln med kvinnor och barn. Det innebär att människohandel idag är världens tredje största organiserade brottslighet, efter narkotika och vapen. 

Denna brottslighet, som många väljer att blunda för och som ännu fler inte vet existerar, vill Freethem ska uppmärksammas och upphöra. Maria är en idealist och en visionär, hon tror på att drömma stort och därför är hon inte heller rädd för att på riktigt hoppas att människohandel och prostitution ska få ett slut. Organisationen vill se en förändring i synen på sex, synen på porrindustrin, synen på människovärdet, synen på sexköp, prostitution och frivillighet. ”Det är lätt att man vill försöka skilja på de som inte säljer sex frivilligt, och de som säljer sex frivilligt. Sanningen är ibland mer komplex än så”, säger Maria. De kvinnor hon träffar i arbetet på Malmskillnadsgatan i Stockholm tillsammans med St. Clara Kyrkan är oftast inte kvinnor utsatta för människohandel. Men betyder det att de säljer sex frivilligt? ”Vad är frivilligt om man bara har ett val”, brukar Maria säga. ”Jag tror att det ligger något i det. Ytterst sätt handlar det om pengar, om arbetslöshet, om ekonomi. Om överlevnad.” 

Att vårt hem, vår värld är full av behov kan vi se bara genom att stiga utanför vår välpolerade ytterdörr, eller genom att slå på kvällsnyheterna. Varje dag matas vi med information om världens olika sjukdomssymtom; vare sig det gäller naturkatastrofer, ekonomiska kriser eller krig. Men något Maria har lärt sig och är medveten om, som andra måste ha missat, är att hon själv kan göra en skillnad. En person kan inte rädda alla, men alla kan rädda någon, det har hon visat vara sant. På en kort tid gick Maria från att vara ensam stridskämpe till att ha 1300 unga medhjälpare som brinner för mänskliga rättigheter precis som hon själv gör. ”Det som är viktigt är att man brinner för något”, säger Maria med eftertryck och fortsätter, ”alla skall inte brinna för samma sak. Det viktigaste är att du hittar din fråga och brinner för den! Jag ville bygga en plattform och en grund att stå på som man sedan kan arbeta utifrån. Freethem är just det; en plattform för brinnande människor att engagera sig”. Tänk dig då hur detta kan utvecklas och se ut i framtiden när en så stark vilja och önskan att förändra, leva för andra och göra en skillnad på riktigt, som Maria känner, bor i människor.  

Repotage av Gabriella Sten, förra veckan nån gång

Du som bar mig igenom bär mig igen, bär mig nu och bär mig ända hem. 

Jag har en sång. Av alla hundra miljontals låtar som svävar runt i universum och uttrycker människornas desperata längtan efter. 

Den tog mig igenom och bar mig hem. Det är förunderligt hur musik, toner, ord - kan göra så stor skillnad på oss människor. Hur vi kan leva för musiken och genom musiken. Ett högre syfte tror jag musiken har. Det är vad jag vill tro. Använd den rätt, och den göra underverk.

Till små barn som pratar mycket (som jag gjorde t.ex.) säger man ofta att tala är silver och lyssna är guld.

Och:

"Du har två öron, och en mun för en anledning."

 Väljer vi att lyssna på Guds röst kan mirakel ske. Precis som de har gjort i alla tider. 

Även med musiken. Hur många gånger har inte musiken varit där för dig?

En hel vecka av ren glädje tack vare det ultimat-sköna beatet i öronen? Eller the relief av att känna att musiken står på din sida när alla andra är skit jobbiga och inte nånstans fattar vad du går igenom?

I reckon ganska många gånger. 

What did one ocean say to another ocean?

-Wat?

Nothing, he just waved. 

itgoesonandonandonandonandonitgoes

Jag är 17 nu. You shell know that now. Party! #sträckuparmarnaochviftaospecifikt

Vi hittade "the Gilmore Girls Complete Collection" för 5 Linnés - ren och skär lycka. 

Nu ska jag fylla i min ansökan till Europaresan 2013.

Den här veckan är så otroligt tråkig. Jag vill bara att den ska vara över.

Men, ett tips

ett överlevnadsknep

Notice the magic in the world. 

Lev ut dina kärleksbilder på tumblr. 

Lev livet. Varje dag. Inte bara en gång.

Moln

Lägg dig ner igen

andas djupt och tänk

vad var det nu igen - som blev kvar

har du något svar

på mina frågor

läste du idag mitt brev?

Aaah, aah

flyg upp ibland moln

segla med en båt

flyg så långt det går

iväg

någonstans

nätter utan sömn

någon stal min dröm

jag tände ljus i snön

för dig

karakou är bra. bilden passar inte. den står för drömmar om nätterna.

This is it

Jag behöver människor omkring mig för att må bra. Då mår jag väldigt bra. 

Jag förstår den hela 4-kramar-för-att-överleva-10-st-för-att-må-jätte-bra-thingy som vi har pratat om.

Förut var jag inte sån. Då mådde jag bäst ensam. 

Men det går väl i vågor antar jag. 

Nu vll jag ha folk nära hela tiden. 

Jag gillar inte att vara ledsen över vänner. Jag är det nu.

Själen dör lite liksom. Det är en jobbig känsla.

Man går över allt i huvudet många många gånger och tänker vad man borde gjort annorlunda.

Vad man skulle ha sagt, eller hur man borde reagerat. Istället. 

Hur man borde ha visat att man brydde sig, eller inte brydde sig. 

I slutet av nia sa min fröken ett ord hon tyckte att jag var: Eftertänksam. 

Jag vet fortfarande inte om det är något positivt. 

Min älskade

Min älskade

Vi hittade en ny kärlek, duochjag. 

Vacker och verklig. 

Dyster och dov.

Indie och innerlig.

Vår nya kärlek var.

Once

Glen Hansard och Marketa Irglova blev våra namn. 

De skrev min själ.

och visade hur livet kunde va. 

Se Spotify: Once (Motion Picture Soundtrack)

buss och kran på kärleken

Idag är det den 22:a.

Det har slutat regna. 

Eller snarare det har inte börjat regna.

Jag älskar för många tumblr bilder och drömmer om jobbet. usch mest.

jag är lite trött. 

 mina ögon är utmattade efter för mycket filmtittande.

min kropp är utmattad efter för mycket träning. if there is such a thing. 

min engelska uppsats om indiens framtid var utan grammatik fel. den hade inga fel. 

grattis och kalas hattar. 

mina tankar är korta. och trötta. precis som mina ögon.

snork är ett kul ord. 

eh-

Waaazzup sa han

Det är en speciell känsla när man saknar en kyrka efter endast ett besök. Men jag saknar atmosfären, tilliten, öppenheten, lyckan, lovsången och Guds påtagliga närvaro, det var som en lite annan tro än min hemkyrkas - fast egentligen verkligen inte. Såhär en lördagskväll i Uppsala saknar jag verkligen Stockholms stad, för mycket och därmed också Hillsong Church så mycket. Jäätte mycket.
But all of a sudden - I'm there again.

Tills dess, peace

Det enda jag vill göra är att titta på serier. när blev de så poppis?

Sen vill jag låtsas att jag har ett socialt liv, och få en sund bild av mig själv. men den bilden springer bara iväg, jag börjar bli trött på att jaga. let's go to the kitchen instead, som runda poliser

.

En tisdagsfavorit

Marshall - You just got slapped

den hemska kvalitén från någon brinnande själ är en del av charmen. 

hata den inte. gilla eller var tyst.

jag älskar! ...sången.

Ett hjärtats bön. Lyssna på den, den är vacker. Harald Höidahl - Välsignad Salighet.

Hittas här: Välsignad salighet

Jag har aldrig varit så oerhört upprörd och arg som under det här dygnet 

Jag förstår nu vilket bra verktyg knytnäven måste vara. Så avreagerande 

Känns som att jag skulle kunna slå ner halv universum. Knäppt och nytt 

.

Jag lever i ett fotofrenzy

morgon shopping á la internet är bäst en lördag

morgon shopping á la internet är bäst en lördag

in the storm, he is Lord, Lord of lords

the cornerstone

tystnaden är det vackraste som finns

I vow to speak when words are needed and to share the silence when they are not

tystnaden är det vackraste som finns

En dag i bild

Eternal sunshine of the spotless mind

bara bra och ett haha