Ballad om vintern - Veronica Maggio

Där barnet ska vara som tryggast. 

Good Cop - Bad Cop leken förlorar sitt sting.
Och taggar växer ut i stället.
Jag är medlare, domare, översättare och underdog.
Men jag känner mig mest som väggblomman.

Bortskämd och bortspolad 

Justus Savolainen

Han lämnade oss igår. En sekund försvann och Justus försvann från oss med den sekunden. Fast han är inte helt borta. Det kommer han aldrig att vara. 

Om honom kan man skriva vackra ord hur länge som helst. 

En trygg glädjespridare och talangfull vän. Det var han, 

bland mycket annat.

Mina tankar och tårar står med familjen Savolainen, även fast det är så jobbigt att säga och ännu jobbigare att höra. 

Saknar dig vännen, i all sorg. 

photo: unknown

Little House Of Savages - The Walkmen

Ont i huvudet. 

Osmakfulla ord ekar och skriker och själen is trying to breakfree.

Min egen sfär är tunn på syre och snart kanske jag ligger där på golvet och kippar efter andan. 

Jag har varit där förut och färgerna är inte lika starka där som här. 

"Alla väggar kryper närmare och närmare och du vet"

Så mycket skapas genom musik. Känslor, upplevelser, tankar. 

Så mycket som präglar din existens och din verklighet. 

Därför drar jag ur hörlurarna ibland och lyssnar på tystheten runt omkring

Många gånger skriks skriken i mitt huvud och inte utanför

Tystnad är också ett plåster. Precis som det kan bli ett sår

    

   

  

pictures by: surpriseices.tumblr.com

P.S. I Love You - John Powell

(förstårdu?)

Du vet känslan när man går på moln, eller skuttar eller svävar?

Jag är inte riktigt där just nu. 

Men jag ligger inte på golvet kippandes efter andan heller.

Jag är någonstans in between. 

Någonstans mellan de fluffiga täckena och det 

seasonally kalla taket. 

Någonstans i bilderna ovan. Borttappad. 

Fast utsikten är så vacker så I don't mind. 

Så ska jag tänka för resten av livet. 

Hitta guldkornen och låta dem smycka vårt hjärta, 

det är det bästa vi kan göra. 

Turn to White - She and Him 

Fysiskt på riktigt skriver jag tjatande på en pm i nationalekonomisk historia. 

Men vi alla vet, speciellt jag att jag egentligen står där i bilden. En väldigt älskad syn. 

Om jag ska vara ärlig tror jag inte att jag är en så driftig person. 

Någon här i världen måste ju njuta av alla guldklimpar som gör livet vackert att leva. 

Dock kommer inget gratis. 

Alla kämpar för vad de vill ha och för vad de vill slippa. Vi kämpar för oss själva och är vi välsignade nog har vi någon annan människa att kämpa för. 

Kärlek är en gåva min vänner, ta den aldrig för givet. 

Inte ens livet är för givet. 

photo: unknown

Lovin' Out Of Nothin' - Ebott Lundberg

Jag lever som lyxigast när jag är sjuk. 

Jag kan inte låta bli att njuta. 

Till och med säsongens första slask och den tunga dimman som hängde över staden som blöt disktrasa fick mig att stor le. 

Jag sov och vaknade och mina fyra timmar innan kl 11 var ett töcken. Sedan klädde jag på mig min bästa flanellskjorta, mina londonkängor och trippade iväg till Stadsteatern med en bulle mitt på huvudet. 

Som sagt. 

Jag känner mig levande när jag är sjuk. 

Jag pratade med garderoben och tittade på alla miljöhjärtan på företagskonvention. Sedan tog vi kapporna och mötte upp Pappa för att äta japanskt runt hörnet. 

Nu flyr jag från allt viktigt jag ska skriva och trivs i the Velvet Underground.

photo: surpriseices.tumblr.com

The Cure - To Wish Impossible Things

Jag skriver pro memorias om konflikten(-erna)på Filippinerna och en om outsourcing den här veckan medan jag vaknade upp till lingering illamående, hurting kropp. 

Men det betyder också att jag har tid att sitta i min skönaste vita vinter tröja och lyssna på musik.

Och skriva.En massa skit.Om jag ska va helt ärlig.

Men också lyssna på musik som jag inte gjort. 

Känns fel att lyssna på riktig musik när jag mest bara lyssnar om samma christmas platta från -96. Men den är underbar. 

Under bilden tänkte jag skriva 

"Men Without Hats - Safety Dance" 

eller 

"A Boy and His Kite - Cover Your Tracks" 

den finns med på min i sorg lista.

Nu började Benjamin Francis Leftwick spela sin Pictures.

Då tänker jag på bara en.

Sappy och sentimental. 

Den Svenska Björnstammen - Svalkar Vinden

"Svalkar vinden - skiner solen - ser du något bakom molnen, känner du lyckan genom sorgen - jag hör inget mer än dina tankar" 

Jag drömde en sådan där babe-dröm som faller likt guld glitter över hjärtat och målar läpparna leende röda. 

Vart den kom ifrån vet jag inte, men om den skulle hälsa på igen skulle jag följa med den tillbaka. 

I samma bil - Bo Kaspers Orkester

Det är jul och jag vill känna stämningen värma mig från hjärtat ut till fingerspetsarna. Men. Det gör den inte. 

Jag varvar jul sånger och stämmövningar inför alla konserter som komma skall med svensk sommar, av någon orsak känns jordgubbar närmare än pepparkakor. 

VI sitter i samma bil, vi sitter i samma bil. Tusen år och tusen mil. Vi sitter i samma bil.

Det snurrar runt i mitt huvud och jag undrar vem som sjunger